Plötsligt händer det!

Det har gått veckor, kanske sex sedan jag började äta nektariner på allvar. De har varierat från kartiga, nästan som rå potatis – till mjöligt övermogna. Perfektionen har väntat på sig.

Tills idag. Jag stod på Hötorget med min mjukkorg och köpte fem nektariner för 10 kronor. Jag bet i min första samtidigt som jag passerade Kungsgatan och över den unge herr Lidbom spred sig ett leende. Fruktigheten! Friskheten! Den panggula färgen! Safterna! Köttet som lossnade från kärnan! Åh, det var som första gången igen.

Puh.

Nåväl.

Sedan gick jag förbi Upper Queen Street, eller "Systrarnas" som vi lite informellt kallar det. De byter ägare i helgen, och ingen av systrarna var där idag (bara Ingrid, deras bästa extra-barista) utan att jag fick säga farväl ordentligt försvinner nu ett av mina stamställen i Stockholm.

Men jag har i alla fall mina nektariner.