Mynta med mera

På min farmors (numera farbrors) köksterass utspelade det sig fantastiska matskådespel under mina bardomssomrar. Linser och bönor rensades, hönor nackades och kryddor torkades.

Vad gäller mynta så växte den tjock och frodig nedanför terassen så när det var dags att laga vindolmar, kolokithokeftedes (zucchinibollar) eller juverlakia (grekiska ris- och köttbullar i buljong och äggsås) så var det bara att gå utanför dörren och plocka dessa väldoftande blad. Det finns olika sorters mynta bland annat pepparmynta god till glass och den marockanska som min farmor använde och som gör tabboulehn sådär uppfriskande.

Mitt senaste möte med denna väldoftande ört var häromdagen när jag lagade kyckling. Viktigt är att inte snåla på myntan och att krossa den i en mortel (hacka inte för allt i världen).

1 färsk kyckling (1,2 kg)
0,75 dl olivolja
saft av 1 stor citron
1 stort knippe mynta (marockansk)
2 stora vitlöksklyftor (krossade och hackade)
finhackad röd chili efter smak

Dela kycklingen i halvor. Blanda ihop marinaden i en stor skål, d v s olivolja, citronsaft, krossad mynta, vitlök och chili. Lägg ner kycklingen och marinera i 10 timmar i kylskåpet eller 2-3 timmar i rumsvärme. Se till att vända på kycklingdelarna ibland. När kycklingen är färdigmarinerad, lägg den på en plåt, salta och peppra rikligt och så in i ugnen på 200-225 grader tills den är skönt gyllenbrun och köttsaften är klar (ca 35-50 minuter beroende på ugn och kyckling). Jag serverade kycklingen till en risotto med ugnsbakade tomater, men en enkel grönsallad räcker gott och väl.