Konsten att misslyckas

Ikväll har jag misslyckats med följande maträtter:
* Polyneserna. Mördegen blev för smulig och jag ställde dem för långt ned när de gräddades så att de sprack och var tvungen att övergräddas. "Morfar Pelle hade inte godkänt" sa A, vars morfar var konditor.
* Skogsduva. Efter Fergus Hendersons recept. Blev både för rå och för överstekt - samtidigt. Lyckades inte heller med kombinationerna - det blev så illa att A nyss gick och köpte thaimat tvärs över gatan...
* Pommes Williams - enligt Werner Vögelis recept. Istället för 8 vackra potatispäron blev det 19 missfoster till kroketter som jag höll på att fritera upp hela Vasastan med. (Tur att jag inte tog fasta på Vögelis lilla "tips" att fritera spaghetti och ha som päronkvist...) Ska se ut så här.

A:s salladsdressing blev däremot perfekt som vanligt.

Lärdom: man bör hålla sig till det man kan och när man släpper rinken ska man göra ett släpp i taget - inte hela menyn.

Summa summarum: stekt duva med Pommes Williams blev inte alls gott i mina händer.